När jag klockan 07:30 på morgonen den 16 september 2004, tittade ner för denna vandringsväg i Samariaravinen på Kreta, visste jag inte vad som väntade mig, hade jag vetat det, så hade jag aldrig gett mig in på denna vandring.Drygt 7 km på sådana här steniga vägar och värre, slingrade sej gångvägen ner i själva ravinen. På utvalda ställen stod det åsnor, som skulle plocka upp dom som skadade sej eller inte orkade gå längre.
För att njuta av naturen och lyssna på fåglarna, var jag tvungen att stanna upp, för när jag gick var jag tvungen att kolla var jag satte fötterna, stenarna rullade under fötterna.
När jag väl kom ner i själva ravinen så var det dax för att äta den medhavda smörgåsen och dricka kopiösa mängder vatten, vatten kunde jag oxå dricka från naturliga källor längs vägen.
Efter pausen så var det bara att fortsätta vandringen i själva ravinen på hala stora stenar och även i vattnet, när det inte fanns något annat ställe att sätta fötterna på.
Hela vandringen tog nästan 8 timmar och jag kommer aldrig att göra om den, jag var alldeles mör i kroppen flera dagar efteråt.
Se mer bilder på temat - Tittar ner på något - på Torsdagsfoto
Läs även andra bloggares åsikter om torsdagsfoto, Samariaravinen, Kreta, Grekland, solvarm, Irene, Kårlin, fotoblogg, fototema
25 kommentarer:
Du skulle tittat längre ner så hade du kanske upptäckt hur besvärligt det var.Bra motion. Det gäller nog att va tränad för såna strapatser.Anita
Anita, det gick inte att titta längre ner, vägen var mycket kurvig så att jag kunde inte ana vad som döljde sej bakom nästa krök.
Jag skulle med glädje byta ut min cykeltur i snömodden mot en sån strapats.
Härlig varm bild precis vad vi behöver nu.
Vilken promenad :) Kanske inget man gör var dag, men jag skulle nog vilja uppleva det åtminstone en gång :)
Ha en fin torsdag/E-L
Oj ser väldigt brant ut.
Ja där var det brant. Tur att du kom ned och upp utan att skada dig.
Bra foto.
Ha en bra torsdag!
Det lät jobbigt! Lurigt när det är så stenigt. Kunde du inte fejkat en skada och fått lifta med åsnorna ;-) Fast det kanske inte är så kul att rida på en åsna i den branta terrängen förstås.
Hoppas allt är bra med dig. När är intervjun? Lycka till i alla fall. Kram Anette
Fin bild blev det i alla fall. Tips, det är betydligt roligare att ga den andra riktningen, nerifran och upp. Jobbigare men "säkrare"...
Det där var en strapatslik vandring måste jag säga. Förstår att du aldrig tänker göra om den.
Jättefin bild!
Ha en fin torsdag!
Fin bild! Vad mysigt det ser ut! Där skulle jag också vilja vandra!
Hisnande!
Du har verkligen lyckats med perspektiven.
Trevlig bildberättelse.
Grekland står näst på tur för oss, förmodligen i höst.
Hejsan Irene
Vilket äventyr du var på, kanske inte helt som du tänkt dej. Men minnesvärt. Ha en skön torsdag!
Det är så jobbigt att gå nedför, det tänker man inte så ofta på!
Flott bild :-)
Kram!
Underbar vy.. underbar bild.. minsann så tänker jag lite sommar nu:-)
Men bra bilder och bra motion fick du. Jag skulle direkt hoppa på en sådan vandring för det är ju garanterat snöfritt.
oj vilket äventyr du fick vara med om...
å brand var det med.
Snyggt foto!
Men tänk att behöva gå uppåt!!! ;)
Fint fotat.
Morrn.
Fin bild från en tröttsam promenad, i alla fall på sommaren, dammigt smutsigt, men skönt när man kommer fram till "stranden" med dom små varma stenarna och det sköna havet.
Ha de bra.
Hasse A
OJ! Jag som längtar tillbaka för att göra om den! Men jag minns vilken skillnad det var att gå nerför - helt beroende på vad man hade för skor - en kille i kängor gick utan att behöva se var han satte fötterna. Jag älskar raviner och minns den där som en underbar upplevelse!
Bra jobbat av dig. Jag har också varit där men jag vara i 20-årsåldern(med väldigt pigga ben) och jag minns att det var jobbigt och vackert. Ha det bra/Lis
Kreta är en härlig ö men den här vandringen förstår jag var strapatsrik! Vad duktig du var som ändå klarade av den.
Min man är med i en grupp som en gång i veckan knallar upp och ner för bergen i många timmar här. Visst är han duktig men jag skulle aldrig klara av det - puh.
älskar å vandra.. får önska mig det längre fram.. svårt med en 5 månaders bebis vid tillfället :-)
Ååå...jösses...det såg brant och lite småfarligt ut. Inget jag hade gett mig in på...tror jag... :D
Hur jobbigt det än var - du klarade ju av det ! Du var en erfarenhet rikare.
Fin bild! och vilken promenad du gjorde, härligt.
ha det så gott.
Skicka en kommentar