När jag klockan 07:30 på morgonen den 16 september 2004, tittade ner för denna vandringsväg i Samariaravinen på Kreta, visste jag inte vad som väntade mig, hade jag vetat det, så hade jag aldrig gett mig in på denna vandring.Drygt 7 km på sådana här steniga vägar och värre, slingrade sej gångvägen ner i själva ravinen. På utvalda ställen stod det åsnor, som skulle plocka upp dom som skadade sej eller inte orkade gå längre.
För att njuta av naturen och lyssna på fåglarna, var jag tvungen att stanna upp, för när jag gick var jag tvungen att kolla var jag satte fötterna, stenarna rullade under fötterna.
När jag väl kom ner i själva ravinen så var det dax för att äta den medhavda smörgåsen och dricka kopiösa mängder vatten, vatten kunde jag oxå dricka från naturliga källor längs vägen.
Efter pausen så var det bara att fortsätta vandringen i själva ravinen på hala stora stenar och även i vattnet, när det inte fanns något annat ställe att sätta fötterna på.
Hela vandringen tog nästan 8 timmar och jag kommer aldrig att göra om den, jag var alldeles mör i kroppen flera dagar efteråt.
Se mer bilder på temat - Tittar ner på något - på Torsdagsfoto
Läs även andra bloggares åsikter om torsdagsfoto, Samariaravinen, Kreta, Grekland, solvarm, Irene, Kårlin, fotoblogg, fototema
